Hemma igen

Vi har varit bortresta över helgen, alla fyra. Joel och jag var hemhem till våra respektive föräldrar och katterna bodde hos ett par kompisar. Där hade de inte vält julgranen, eftersom den var fastknuten, men både hade klivit omkring i sängen när värdparet helst velat sova. Dessutom hade Mysen spenderat en dag eller så med att sitta under sängen och beklaga sig högljutt över sin nya omgivning. På det stora hela verkar de dock ha haft det bra. För första gången i sina små kattliv har de haft en trappa att springa uppför och nerför, det hade visst varit uppskattat. Från katternas håll i alla fall. En leksaksboll blev kvar där borta, ska bli intressant att se var den hittas.

Köttbullejakt

Det blev köttbullar över efter ett julbord, och jag tänkte se hur katterna hanterar sådana. Snurran hade oklanderligt bordsskick som vanligt, men Mysen ville visst ha roligare än så...

Härom dagen hängde vi nya julgardiner. Katterna tyckte visst att de var fina.

Lussekatterna har inte varit så överdrivet lyckliga den här eftermiddagen. Först dök den där läskiga saken upp som har snabel och morrar och gick runt i hela huset. Både Mysen och Snurran satte sig demonstrativt långt bort från den och blängde anklagande. När snabelmonstret äntligen tystnat och gått och gömt sig i skåpet igen, så att man kunde våga sig fram igen, var det helt plötsligt blött precis överallt! Som ni kan se på bilden fann Mysen det för gott att sätta sig på klättermöbeln och blänga lite till. Snurran vågade sig dock ner på golvet, eftersom det fanns en rolig boll där. Om ni tittar noga syns den, men den är parkettkamoflagefärgad.

Såhär glad blev Mysen när han fick veta att husse och matte blivit nippriga nog att börja skriva om honom på nätet.


Visst ser han vansinnigt glad ut? Speciellt med en blixt i ögonen...



För kompletthetens skull kommer här en bild på Snurran. Hon är inte lika benägen att hoppa upp på datorbordet när man sitter och datar, men hon är minst lika söt med sin halvrandiga/halvspräckliga teckning. På den här bilden ser det iofs ut som om hon har jättetassar, men det är bara vidvinkeln som vill göra henne ännu sötare...

Snurran och Mysen flyttade in hos oss i somras, då deras gamla matte inte kunde ha kvar dem. Vi har alltså hunnit börja lära oss vad det innebär att ha katt -- inte minst hur svårt det är att få kattvakt över storhelger. Där har vi dock haft tur hittills, ta i trä.

Ojsan, en blogg?

Tjoho!

Så har man hoppat på blogg-tåget, något år efter att det blev ett buzzword att räkna med.

Här kommer man att kunna hitta bilder och funderingar från mig och Linnea, och det mesta kommer troligen att kretsa kring våra katter Snurran och Mysen.

Lev väl tills vi har något att säga.